Tjolahopp vad tiden går. Nytt år och en månad äldre. Tänk, redan 7 månader gammal. Den 25 December knäckte hon koden på hur man tar sig framåt, hon krälar eller sinnar fram på golvet. Vi fick lite akut införskaffa oss en grind till trappen och man får hålla koll på vad hon kan hitta för skojj på golvet. Mest är et dammrottor hon hittar. I gåstolen är hon som en bulldozer och bara kör, och fort går det! ♥

 

Katterna är Stinas bästa vänner men katterna är inte helt övertygad om att de är Stinas bästa vänner, klappa fint existerar inte. Det är med greppa hårt och dra. Men det är väldigt roligt för hon skiner alltid upp som en sol när hon får syn på dem, kryper efter dom på golvet och vill bara HA dem ♥

 

Men oj. Här var det dött.

 

Men faktiskt så är det så att tiden verkligen springer iväg. Påriktigt. Det låter så klychigt att säga "när man får barn går tiden så fort" och ja, varfan har tiden tagit vägen. Våran lilla kotte är ju ett halvår på Tisdag, hur sjukt är inte det?! Hon är så rolig och det händer saker hela tiden! Vi sjunger och badar på veckorna och har under denna vecka avverkat livets första förkylning, med snorig näsa och feber. Men nu är vi åter på banan. Stina är lite småsnorig fortfarande men mår bra.

 

Till veckan börjar jag min praktik på Ambulansen i Härnösand och Stina får då vara hos farmor, faster eller mormor eller med pappa. Är supertaggad och superrädd. Känns som att jag inte kan någonting av mitt jobb längre och att jag bara låtsas att jag ska vara sjuksköterska och läser en vidareutbilning. Men det ska väl gå bra ändå. Skönt är ändå att det är en kort praktik på 6st pass så jag slipper vara ifrån Stina så mycket, haha. Vi är ju alltid med varandra annars.

 

Ojojoj. Tiden verkligen springer iväg. Stina växer så det knakar och utvecklinger går vekligen så snabbt. Hon har numer verkligen upptäckt världen. Påriktig. Hon greppar efter saker, smakar på saker, ser saker med en helt ny blick. Hon är så med på allt. Hon har även lärt sig att vända sig från rygg till mage, hur gick det till?! Min lilla bebis ♥

 

Det är verkligen som alla säger att tiden springer när man har barn och att man ska "passa på att njuta" vi njuter verkligen så mycket vi bara kan av denna tiden, den är fantastisk! ♥

 

Just nu har vi sjukstgua här hemma å båda jag och Gustav är snoriga, Stina är frisk änsålänge. Det är inte Covid i alla fall och det känns skönt. Nu är det mest RS vi är oroliga över, vi tar det försiktigt men hittar ändå på saker, som att börja på babysim. Woho som vi har längtat, i Tisdags var det äntligen premiär. Vi simmade och simmade och simmade till Stina blev sur och hungrig. Fick därför pausa och ta en matpaus, men så roligt det var!

 

 

 

Igår 18 September hade vi namngivning för vår lilla STINA RUT JUDITH! 

Under veckan har vi (jag) ägnat oss åt att baka, pynta och planera inför denna dag. Vi bjöd in den närmsta familjen och fikade tillsammans, vi valde ockkså att utse 3 stycken faddrar. Gutsvas 2 systrar, Lova och Linnéa och min syster Elina ♥

 

 

 

Vi har faktiskt kvar en hel del från när jag var liten. Både spjälsängen och korgstolen är från när jag var liten. Även den lilla läragåvagnen är ju min gamla. En del saker har verkligen varit bra att min kära mor har sparat. En del saker är kanske inte lika "bra"/nödvändigt att hon sparat. Det är i alla fall lite kul att det faktiskt finns kvar ♥

 

 

Jag är i v.39 (38+0). Jag ska in på kontoll av blodtryck, urinprov samt CTG och eventuell ingångsättning. Har inga förhoppningar alls efter undersökningen jag genomgick under Fredagen. Tog i alla fall med mig mina saker och åkte till sjukhuset. Kl 11.00 hade jag tid. Barnmorskan berättar direkt att tanken med största sannolikhet är att sätta igång mig idag. Whaat?!  Men ja absolut, det går bra. Nervös som attan får jag ligga en stund med CTG som ser bra ut. Blodtrycket är 150/100, kanske för att jag var så nervös, haha. +2 i protein. Ringer Gustav och berättar läget och vad som kommer att hända, ingen brådska med att komma. 

Jag får en PVK, id-band och lämnar ett covidtest.

 

Får träffa en läkare som går igenom varför det blir en igångsättning och lite kring de olika metoderna som finns, att det kan ta lång tid osv. Men att vi först ska göra en undersökning för att kolla hur "mogen" jag är. Hon frågar om jag känt av några sammandragningar och ja jo det har jag kanske litegrann men inget jag tänkt på så mycket. Hon påbörjar undersökningen och jag är helt inställd på att nepp ingenting har hänt men så utbrister hon "Oj, men här har det hänt grejer, domdär tabletterna behöver du inte ta ialla fall. Du är öppen 3cm och nästan ingen tapp kvar. Jag tänker att dom får ta vattnet direkt".

 

27-årig inga tidigare förlossningar idag gravid i 38+0

Beslutar induktion pga preeklampsi

CTG: Normalt

Cevixstatus: Föregående fosterdel huvud ovan spinae. Cervix >50% utplånad, mediumriktad, mediumkonsistens, öppen 3cm. Bishopscore 7p, Balutar oim unduktion med amniotomi.

 

En bm frångar om jag ringt hit min sambo. Haha, nej visste inte när jag borde göra det. Så jag ringer Gustav, säger att det inte är någon brådska han hinner hem, men att han borde komma nu.

 

Förflyttas från spec mödravården till förlossnignen.

 

Jag får världens bästa barnmorska, Matilda. Hon tar hål på hinnorna med en typ trävirknål. Känns sjukt konstigt, det blir varmt och blött. Hon rör om därnere och det är inte skitskönt. Klart fostervatten avgår.

 

Gustav kommer ♥

 

Känner av lite mensvärk. Är uppegånde. Känner mig taggad och vet att ju mer aktiv jag är ju bättre är det! 

 

Ny undersökning visar att det är 0.5cm kvar på cervix och jag är öppen 4 cm. Progress men ej i aktiv förlossnigng ännu. Får CTG och blir liggandes i sängen. Sängen är så sjukt hård och obekväm att det är en plåga att ligga med CTG.

 

CTG kopplas bort och jag får inte bada (som jag såååå gärna ville, men pga av vattenavgång får man inte bada) men jag får duscha och hallelujah! Så jädra skönt, värkarna är nästan som bortblåsta. Mitt i min sköna dush som jag hade kunnat stå i, i flera timmar kom middagen. Inte alls sugen men fick passa på att äta det jag kunde. Det serverades potatisbullar och bacon. Oätbart. Fick i mig 2 gårdbrömackor och ett glas mjölk. Nu börjar det faktiskt göra ganska ont.

 

Ny undersökning. Öppen 5 cm. Cervix utplånad. Räknas vara i aktiv förlossning. Nytt CTG. Får lustgas 30/70 och en värmekudde. Lustgasen var bra tror jag, lite svårt att få in den rätta knixen. Kände mig full och yr, låg därför mest och blundade och kände av ett visst obehag. 

 

CTG avslutas och jag får ett gåbord och försöker vara uppe så mycket jag kan. Det är svårt då det börjar göra riktigt ont. Varvar mellan att stå upp och att sitta på pilatesboll. Gustav spelar musik och håller ordning på mig som bara blundar och har ont. Höjer lustgasen något för att den ska ge bättre effekt. 

 

Ny undersökning. Är nu öppen 7cm. Min bm rekomenderar mig att ta EDA nu om jag vill, det vill jag. Hon ringer och efter en stund kommer en läkare. 

 

EDA-lägges. En asbra läkare kommer och lägger EDA:n så smidigt. Trodde dock jag skulle avlida under tiden då jag fick värkar och satt upp på sängkanten. Ville vara helt stilla och inte störa, det är lättare sagt än gjort.. Haha.

 

19.26 
CTG-reg inledd. Jag känner att EDA:n tar bort smärtan i magen men det enorma trycket nedåt är sjukt. Vill att någon ska kapa av mitt bäcken. Det känns som att jag har konstant tryck/smärta nedåt.

 

Efter EDA tas alltid blodtrycket för det har en tendens att sjuknka efter lagd EDA. Mitt tryck å andra sidan steg. De tog typ 100 blodtryck kändes det som. 160/105 hade jag 20.15. I samband med detta började också mina krystvärkar. Kanske därför mitt tryck var så högt? Undersökning visar snabb progress. Retraherad. I samband med detta ska det också ske ett skiftbyte. Men det går inte min bm med på, haha. Deremot får den nya personalen vara med dom också. De ringer jouren och jag blir ordinerad 200mg trandate. Detta mitt udner krystvärkarna. Jag tror fasen jag ska dö för det gör så sjukligt ont. Känns som att ungen ska komma ut ur röven. Men bästa barnmorskan peppar mig och säger att jag måste försöka trycka. Jag känner att jag är rädd för att trycka för det gör så jävla ont. Får xylokainspray osm hjälper lite, men det är själva smärtan i bäckenet som gör så jäkla ont som jag vill ha bort. Men det går inte riktigt. Efter ett tag berättar hon att hon ser huvudet och att det är en hårig liten tös. Sen att försöka pausa och bara flåsa mitt i en värk för att inte spricka från a-ö, det är fan inte lätt...

 

Kotten får en skalpelektrod och fosterljuden blir något låga emellanåt. När huvudet var halvt ute så hörde jag att nästa verk skulle hon komma ut. Väntan på den sista värken kändes som 3 evigheter att vänta på. 

 

Den sista krystvärken, och där kom hon! Alldeles perfekt! ♥

Den största kärleken ♥

 

STINA RUT JUDITH

3588g 

52cm

21.07.06

 

 

Äntligen är hon här! Som vi har väntat. Och vilket himla tjorv det blev på slutet men oj så bra det bev ändå! V.39 (38+0) kom den lilla tösen efter att jag blivit igångsatt efter undersökning. 

Var rätt så besviken över att inte bli igångsatt redan på fredagen och att de "knappt" undersökte mig så oron för att börja må sämre gnagde. Men måndagen kom och snopet nog hamnar jag hos en läkare som bara ropar upp namnet Hilda. Jaha en läkare tänkte jag, sen när jag kom in infann sig en viss förvirring hos både mig och läakren när han började prata om förlossningen osv. Tänkte hmm nä jag har inte genomgått någon fötlossning än. Efter att ha dubbelkollat personummret 3 gånger insåg vi båda att det var en annan Hilda som skulle till läkaren. Hah. Vad är oddsen på den?`Av 3 personer i ett väntrum att 2 av dom heter Hilda och är födda -94 båda två. Det första barmorskan säger till mig när vi ska göra CTG är att de planerar att sätta igång mig idag. Hur tänker du kring det?

 

Ööh ja jordens chock var ju de kan man säga, men svarade att ja det får dom gärna göra. Lite rädd och nervös ringde jag till Gustav och berättade men att det inte alls är någon bråndska för han att komma än föränn jag vet mer...

 

Ska vi alltså bli föräldrar idag? Eller ska vi behöva vänta flera dagar och behöva ta tabletter för att komma igång?

 

En förlossningsberättelse kommer snart...