Äntligen är hon här! Som vi har väntat. Och vilket himla tjorv det blev på slutet men oj så bra det bev ändå! V.39 (38+0) kom den lilla tösen efter att jag blivit igångsatt efter undersökning. 

Var rätt så besviken över att inte bli igångsatt redan på fredagen och att de "knappt" undersökte mig så oron för att börja må sämre gnagde. Men måndagen kom och snopet nog hamnar jag hos en läkare som bara ropar upp namnet Hilda. Jaha en läkare tänkte jag, sen när jag kom in infann sig en viss förvirring hos både mig och läakren när han började prata om förlossningen osv. Tänkte hmm nä jag har inte genomgått någon fötlossning än. Efter att ha dubbelkollat personummret 3 gånger insåg vi båda att det var en annan Hilda som skulle till läkaren. Hah. Vad är oddsen på den?`Av 3 personer i ett väntrum att 2 av dom heter Hilda och är födda -94 båda två. Det första barmorskan säger till mig när vi ska göra CTG är att de planerar att sätta igång mig idag. Hur tänker du kring det?

 

Ööh ja jordens chock var ju de kan man säga, men svarade att ja det får dom gärna göra. Lite rädd och nervös ringde jag till Gustav och berättade men att det inte alls är någon bråndska för han att komma än föränn jag vet mer...

 

Ska vi alltså bli föräldrar idag? Eller ska vi behöva vänta flera dagar och behöva ta tabletter för att komma igång?

 

En förlossningsberättelse kommer snart...