Jag är i v.39 (38+0). Jag ska in på kontoll av blodtryck, urinprov samt CTG och eventuell ingångsättning. Har inga förhoppningar alls efter undersökningen jag genomgick under Fredagen. Tog i alla fall med mig mina saker och åkte till sjukhuset. Kl 11.00 hade jag tid. Barnmorskan berättar direkt att tanken med största sannolikhet är att sätta igång mig idag. Whaat?!  Men ja absolut, det går bra. Nervös som attan får jag ligga en stund med CTG som ser bra ut. Blodtrycket är 150/100, kanske för att jag var så nervös, haha. +2 i protein. Ringer Gustav och berättar läget och vad som kommer att hända, ingen brådska med att komma. 

Jag får en PVK, id-band och lämnar ett covidtest.

 

Får träffa en läkare som går igenom varför det blir en igångsättning och lite kring de olika metoderna som finns, att det kan ta lång tid osv. Men att vi först ska göra en undersökning för att kolla hur "mogen" jag är. Hon frågar om jag känt av några sammandragningar och ja jo det har jag kanske litegrann men inget jag tänkt på så mycket. Hon påbörjar undersökningen och jag är helt inställd på att nepp ingenting har hänt men så utbrister hon "Oj, men här har det hänt grejer, domdär tabletterna behöver du inte ta ialla fall. Du är öppen 3cm och nästan ingen tapp kvar. Jag tänker att dom får ta vattnet direkt".

 

27-årig inga tidigare förlossningar idag gravid i 38+0

Beslutar induktion pga preeklampsi

CTG: Normalt

Cevixstatus: Föregående fosterdel huvud ovan spinae. Cervix >50% utplånad, mediumriktad, mediumkonsistens, öppen 3cm. Bishopscore 7p, Balutar oim unduktion med amniotomi.

 

En bm frångar om jag ringt hit min sambo. Haha, nej visste inte när jag borde göra det. Så jag ringer Gustav, säger att det inte är någon brådska han hinner hem, men att han borde komma nu.

 

Förflyttas från spec mödravården till förlossnignen.

 

Jag får världens bästa barnmorska, Matilda. Hon tar hål på hinnorna med en typ trävirknål. Känns sjukt konstigt, det blir varmt och blött. Hon rör om därnere och det är inte skitskönt. Klart fostervatten avgår.

 

Gustav kommer ♥

 

Känner av lite mensvärk. Är uppegånde. Känner mig taggad och vet att ju mer aktiv jag är ju bättre är det! 

 

Ny undersökning visar att det är 0.5cm kvar på cervix och jag är öppen 4 cm. Progress men ej i aktiv förlossnigng ännu. Får CTG och blir liggandes i sängen. Sängen är så sjukt hård och obekväm att det är en plåga att ligga med CTG.

 

CTG kopplas bort och jag får inte bada (som jag såååå gärna ville, men pga av vattenavgång får man inte bada) men jag får duscha och hallelujah! Så jädra skönt, värkarna är nästan som bortblåsta. Mitt i min sköna dush som jag hade kunnat stå i, i flera timmar kom middagen. Inte alls sugen men fick passa på att äta det jag kunde. Det serverades potatisbullar och bacon. Oätbart. Fick i mig 2 gårdbrömackor och ett glas mjölk. Nu börjar det faktiskt göra ganska ont.

 

Ny undersökning. Öppen 5 cm. Cervix utplånad. Räknas vara i aktiv förlossning. Nytt CTG. Får lustgas 30/70 och en värmekudde. Lustgasen var bra tror jag, lite svårt att få in den rätta knixen. Kände mig full och yr, låg därför mest och blundade och kände av ett visst obehag. 

 

CTG avslutas och jag får ett gåbord och försöker vara uppe så mycket jag kan. Det är svårt då det börjar göra riktigt ont. Varvar mellan att stå upp och att sitta på pilatesboll. Gustav spelar musik och håller ordning på mig som bara blundar och har ont. Höjer lustgasen något för att den ska ge bättre effekt. 

 

Ny undersökning. Är nu öppen 7cm. Min bm rekomenderar mig att ta EDA nu om jag vill, det vill jag. Hon ringer och efter en stund kommer en läkare. 

 

EDA-lägges. En asbra läkare kommer och lägger EDA:n så smidigt. Trodde dock jag skulle avlida under tiden då jag fick värkar och satt upp på sängkanten. Ville vara helt stilla och inte störa, det är lättare sagt än gjort.. Haha.

 

19.26 
CTG-reg inledd. Jag känner att EDA:n tar bort smärtan i magen men det enorma trycket nedåt är sjukt. Vill att någon ska kapa av mitt bäcken. Det känns som att jag har konstant tryck/smärta nedåt.

 

Efter EDA tas alltid blodtrycket för det har en tendens att sjuknka efter lagd EDA. Mitt tryck å andra sidan steg. De tog typ 100 blodtryck kändes det som. 160/105 hade jag 20.15. I samband med detta började också mina krystvärkar. Kanske därför mitt tryck var så högt? Undersökning visar snabb progress. Retraherad. I samband med detta ska det också ske ett skiftbyte. Men det går inte min bm med på, haha. Deremot får den nya personalen vara med dom också. De ringer jouren och jag blir ordinerad 200mg trandate. Detta mitt udner krystvärkarna. Jag tror fasen jag ska dö för det gör så sjukligt ont. Känns som att ungen ska komma ut ur röven. Men bästa barnmorskan peppar mig och säger att jag måste försöka trycka. Jag känner att jag är rädd för att trycka för det gör så jävla ont. Får xylokainspray osm hjälper lite, men det är själva smärtan i bäckenet som gör så jäkla ont som jag vill ha bort. Men det går inte riktigt. Efter ett tag berättar hon att hon ser huvudet och att det är en hårig liten tös. Sen att försöka pausa och bara flåsa mitt i en värk för att inte spricka från a-ö, det är fan inte lätt...

 

Kotten får en skalpelektrod och fosterljuden blir något låga emellanåt. När huvudet var halvt ute så hörde jag att nästa verk skulle hon komma ut. Väntan på den sista värken kändes som 3 evigheter att vänta på. 

 

Den sista krystvärken, och där kom hon! Alldeles perfekt! ♥

Den största kärleken ♥

 

STINA RUT JUDITH

3588g 

52cm

21.07.06