Bebisen:
I vecka 33 är medelkroppslängden 45 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2200 gr. Huvudets omkrets är ca 31 cm.  Finger- och tånaglarna är helt utvuxna. Nu är fostret så stort att det vanligen inte har plats att vända sig självt. Barnet ser ut som ett litet nyfött spädbarn.

Barnet kan nu skilja på ljus och mörker och pupillerna kan vidga och dra ihop sig. Precis som en nyfödd bebis sover barnet mestadels av tiden. Barnets lungor är nästan helt färdigutvecklade och deras alveoler är täckta med surfactant som ska hjälpa barnet att andas när det är fött. Det samlar på sig fett som värmer och skyddar och barnet ökar en hel del i vikt under graviditetens sista veckor. Nu ligger det oftast i rätt ställning inför födseln, det vill säga med huvudet nedåt.

Huvudhåret blir tjockare och lanugohåret på kroppen försvinner allt mer. Ögonbryn och -fransar blir längre.

Mamman:
Är detta ditt första barn, så kanske barnet nu lägger sig tillrätta med huvudet nedåt inför förlossningen. För omföderskor kan det ibland dröja ytterligare några veckor. När barnet väl lagt sig tillrätta så brukar det bli lättare att andas och har du haft magbesvär bör även det lätta nu. Däremot ökar trycket nedåt och symtom som stickande känslor i bäckenet kan uppträda.

Att ligga på rygg är inte så bra eftersom den tunga magen trycker på en ven som på svenska heter nedre hålvenen. På grund av detta kan inte det blod som har varit ute i kroppens nedre del återvända till hjärtat för att pumpas ut igen, och man får för lite blod att pumpa både till sig själv och moderkakan, vilket kan medföra att du blir yr och mår illa. Bäst är oftast att ligga på sidan.