Bebisen:
I vecka 30 är medelkroppslängden 41 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1600 gr. Huvudets omkrets är 28 cm.

Barnet är väldigt medveten om sin omgivning. Vi föreställer oss ofta att livmodern är en mörk plats. Detta stämmer inte. Ögonlocken är öppna och fostret kan se skillnad på ljus och mörker då pupillerna utvecklats så mycket att de reagerar på ljusförändringar. Det verkar kanske som om barnet alltid vilar när du är vaken och är vaken när du sover. Det är inget som säger att du kommer att få en nyfödd som inte sover av den anledningen.

Barnet förbereder sig också på andningen utanför mammans mage genom att härma andningsrörelser. Rörelserna är rytmiska och kan till och med göra att bebisen börjar hicka.

Barnets huvud har nu i princip den huvudstorlek det ska ha när det föds.

Mamman:
Tre fjärdedelar av den graviditet har nu gått. Nu börjar det bli viktigt att tänka på hållningen. Barnets tyngd kan kännas som den försvårar balansen och frestar på ryggen. Många kvinnor känner sig andfådda oftare, eftersom det helt enkelt är jobbigare att förflytta sig. Dina lungor måste ta upp ca 20 % mer syre och stöta ut mer koldioxid med varje andetag, eftersom du också andas för ditt barn.

Under den sista trimestern blir din kropp snabbt tyngre, ämnesomsättningen ökar och det är vanligt att man svettas mer än vanligt på grund av det.

Hur jag mår?
Fortfarande bra, vissa dagar är en pina att arbeta pga mycket stå och gå vilket dödar mina stackars fötter. Halsbrännan och morgonillamåendet håller i sig som den gjort länge nu. Känner inte att jag ska klaga på hur jag mår. Magen är så mysig och det fortsätter buffa på därinne! ♥

Tröttheten är dock helt sjuk! Jag kan inte sova, eller jo det kan jag, sover som en liten gris på kvällen men vaknar sjukt tidigt på morgonen oavsett när jag lägger mig. Sjukt tidigt för mig är alltså ca 07-07.30 på en Lördag och har då lagt mig kanske 01.30 och vaknar ändå. Så klockan 22 är det i princip godnatt för mig.